En av dem största utmaningarna jag har med det här projektarvetet
är att få vattnet att börja strömma, så syret förnyas kontinuerligt.
För att få det att strömma måste jag göra små öppningar i damen
som tidigare ägare har gjort.
Att öppna upp lite hade varit väldigt enkelt, problemet är att
det är en hamn på den stilla sidan av damen. Båt ägarna vill ha
en stilla hamn så att öppna upp går inte för sig.
Så mitt nya problem och utmaning blir att hitta en lösning för att
få bort svavelväten och öka syreomsättningen.
Topp
I ungefär 50 år hade tunnfabrikens arbetare slängt lite sågspån då och då på botten, vilket slutade med följande. Istället för sand så var det sågspån på botten, och man kunde inte gå på botten på grund av att bakterier hade påbörjat förmultning av sågspån men inte kunnat slutföra det för det kom ett till lager och syret försvann i det understa lagret. I det understa lagret bildades svavelväte, som absolut inte gjorde botten bättre. Genom att förmultningen inte hade gått igenom och svavelväten bildats så blev botten sunkig och död.
För ungefär 50 år sen så var det en vänd punkt, tunnfabriken lades ner, 3 män köpte det ovanligt stora huset och gjorde om det till en sjöbod. Botten var alltid ett problem för dem, så dem har ett flertal gånger grävt upp mycket sågspån. Efter att dem köpt sjöboden så har livet kommit tillbaka till vis del.
En till stor bidragande faktor till den döda botten är en dam som någon för länge sen har gjort.
Topp
Det här inlägget kommer handla om en molekyl, som har bedrövande effekt och luktar ägg, svavelväte.
Svavelväte bildas av bakterier som lever i syre fattiga miljöer. De lever på material, så som träd och sågspån, som inte har förmultnat helt och ett nytt lager har hamnat över.
I den lilla viken jag arbetar med så finns en gammal tunn-fabrik, som var aktiv på 1930-74, som används som sjöbod nu.
När dem såga ut tunnstav för att göra tunnor så blev det en väldig massa sågspån. När dem skulle frakta bort det skyffla dem allt på en pråm.
Om allt inte fick plats hamna det på botten. Där här fick den bidragande effekten att det inte han förmultna och det hamna ett nytt lager ovanpå osv.
Topp